När socialtjänstens ledare samlades på Socialchefsdagarna förra vecka gjorde de det drygt ett år efter att den nya socialtjänstlagen trädde i kraft. Reformens ambition var tydlig: socialtjänsten skulle bli mer förebyggande, mer lättillgänglig och bättre på att ge stöd innan problem växer sig stora. Ett år senare ser vi tecken på verklig rörelse framåt. Men vi ser också en risk som måste tas på allvar. Om omställningen reduceras till en besparingsreform kommer den att misslyckas.

En omställning under press

Runt om i landet utvecklar kommuner nya arbetssätt. Familjer ska få stöd tidigare. Trösklarna till socialtjänsten sänks. Fler kommuner stärker öppenvården för att kunna hjälpa barn och unga i deras hemmiljö i stället för att vänta tills situationen blivit akut. Det är en nödvändig förflyttning.

Samtidigt visar erfarenheter från kommunerna att omställningen sker under svåra förutsättningar. Ekonomin är pressad, konkurrensen om kompetens hård och förändringstakten hög. I samband med Socialchefsdagarna har fler än 130 ledande tjänstepersoner inom socialtjänsten besvarat vår enkät. Det är samma bild som återkommer; Stödet för reformens intentioner är starkt, men många pekar på ekonomi och kompetensförsörjning som avgörande hinder för genomförandet.

Den bilden ska tas på allvar. Men det vore ett misstag att dra slutsatsen att mer resurser ensamt löser problemet. Omställningen handlar lika mycket om styrning, prioritering och förmågan att följa upp om nya arbetssätt faktiskt ger bättre resultat för barn och familjer.

Tidiga insatser kräver bättre styrning

Det märks inte minst inom arbetet med barn och unga som placeras på HVB. Positivt nog följer allt fler kommuner upp placeringar mer systematiskt och ställer frågor om syfte, mål och nästa steg. En HVB-placering kan vara helt avgörande för ett barn med omfattande behov, men den får aldrig bli en organisatorisk väntsal därför att andra delar av verksamheten inte fungerar.

Forskningsprojektet NUSO vid Karlstads universitet visar samtidigt att socialtjänsten fortfarande alltför ofta möter människor sent i problemutvecklingen. Endast en mindre andel barnavårdsutredningar inleds efter att familjer själva sökt stöd. Den stora majoriteten startar efter att en oro redan uppmärksammats. Socialtjänsten riskerar därmed att fungera mer som brandkår än som förebyggande samhällsaktör.

Det är också därför som den ekonomiska diskussionen måste bli mer nyanserad. På sikt finns det goda skäl att tro att omställningen kan ge både bättre resultat för barn och unga och lägre samhällskostnader. Om stöd sätts in tidigare minskar behovet av de mest ingripande och kostsamma insatserna längre fram. Men den logiken innebär inte att besparingar uppstår första året. Tvärtom kommer många kommuner under en övergångsperiod att behöva finansiera nya förebyggande arbetssätt samtidigt som de fortsatt bär kostnaderna för dagens behov.

Investeringar nu – resultat över tid

Politiken behöver därför vara tydlig med två saker samtidigt. För det första kräver omställningen investeringar här och nu. För det andra ska verksamheterna över tid kunna visa resultat, både i form av bättre utfall för barn och unga och i form av minskat behov av de mest omfattande insatserna. Det förutsätter relevanta nyckeltal som följer individers väg genom verksamheten, inte bara kostnader i enskilda verksamhetsdelar.

Målet är att fler barn ska få rätt stöd tidigare, så att omfattande insatser används när de verkligen behövs – inte därför att tidigare stöd uteblev. Omställningen är därför inte en fråga om antingen ekonomi eller kvalitet. Den handlar om att skapa bättre resultat för människor och samtidigt använda samhällets resurser klokare.

Såhär efter Socialchefsdagarna bör diskussionen därför handla mindre om kortsiktiga besparingar och mer om hur vi bygger en verksamhet som ger bättre stöd tidigare, följer upp resultaten bättre och vågar investera för att nå dit. Förebyggande socialtjänst blir inte billigare genom att man sparar sig dit. Den kräver investeringar, uppföljning och politiskt tålamod. Bara då kan den nya socialtjänstlagen bli den reform som utlovades – både för barnen och för samhället.

Signerat,
Karin Lundgren VD, Ensolution
Johan Frisack Senior konsult, Ensolution