Daglig verksamhet enligt LSS skapar struktur, gemenskap och utveckling för många personer med funktionsnedsättning. Samtidigt ser vi på Ensolution att uppdrag, målgrupper, arbetssätt och resurser inte alltid hänger ihop när verksamhetens förutsättningar förändras.
En växande och alltmer komplex insats
Daglig verksamhet har blivit en allt viktigare kostnads- och volymfråga inom LSS. Socialstyrelsens lägesrapport 2026 pekar på att ökningen inom LSS främst drivs av daglig verksamhet, möjligen till följd av fler autismdiagnoser och förändringar på arbetsmarknaden. Utvecklingen varierar mellan kommunerna, men även vid stabila deltagarantal kan kostnaderna öka. Frågan handlar därför också om hur insatsen används, organiseras och följs upp.
En målgrupp i förändring
Målgruppen har förändrats. Personer med omfattande intellektuella och fysiska funktionsnedsättningar finns kvar, men fler deltagare har lindrig eller ingen intellektuell funktionsnedsättning och i stället neuropsykiatriska svårigheter, psykisk ohälsa, låg motivation eller svag närvaro. Många behöver därför mindre traditionell omsorg och mer stöd med motivation, struktur, stresshantering, social träning och ökad självständighet.
Anpassning till nya behov
Förändringen ställer nya krav på utbud, lokaler, gruppsammansättning och kompetens. Annars riskerar insatsen att bli mindre träffsäker. Vi ser deltagare med låg eller ingen närvaro, grupper med mycket olika stödbehov och skilda tolkningar av kvalitet, självbestämmande och delaktighet. Det som utvecklar en person kan skapa oro och minskad närvaro hos en annan.
Mer bemanning är inte alltid rätt svar
Mer bemanning kan vara nödvändig vid exempelvis riskbeteenden eller omfattande tillsynsbehov. Men om den blir standardsvaret på otydliga uppdrag, låg närvaro eller bristande arbetssätt kan kostnaderna öka utan bättre kvalitet. Ibland överstiger bemanningen det bedömda stödbehovet samtidigt som vardagen upplevs pressad. Orsakerna kan finnas i lokaler, gruppdynamik, transporter, ansvarsfördelning eller arbetssätt.
En tydlig kedja från beslut till uppföljning
Utvecklingsarbetet behöver börja före schemaläggningen. Det krävs en tydlig kedja från ansökan och utredning till beslut, matchning, genomförandeplan och uppföljning. IBIC kan stödja detta om modellen används som ett gemensamt arbetssätt, inte bara för dokumentation. Otydliga mål och uppdrag försvårar likvärdighet, resursfördelning och uppföljning. Kommunerna behöver därför fråga:
- Vilka behöver en lugn och omsorgsnära miljö?
- Vilka behöver en tydlig utvecklingsmiljö?
- Vilka kan närma sig externa platser eller arbetsmarknaden?
- Hur följer vi upp ökad delaktighet och självständighet?
Rätt stöd till rätt person
Daglig verksamhet är en viktig och ibland livsavgörande insats. För att förena kvalitet med hållbar ekonomi behöver kommunerna styra den mer aktivt. Det handlar inte om att göra mindre, utan om att säkerställa rätt beslut, rätt plats, rätt ambitionsnivå och rätt uppföljning. När insatsen utformas efter dagens målgrupper och behov kan skavet minska.
Signerat,
Fredrik Markstedt Senior konsult, Ensolution
Anna Ågren Senior konsult, Ensolution
Sara Libera Senior konsult, Ensolution
